Det perfekta operfekta

Jag bodde på ett hotell i Varberg för en tid sedan.
Som så ofta tappade jag något på golvet och hukade mig ner för att kika under sängen.
Inga dammråttor däremot en liten skylt.
"Ja, vi har städat här också!"
Jag började skratta.
Inte superhögt men sådär varmt inombords.
För vem tittar egentligen under en hotellsäng?
Tydligen jag.
Och just den där lilla skylten gjorde mig extra glad. Inte för att det var så städat under sängen. Utan för vad skylten berättade.
Någon hade tänkt till.

Någon hade förstått att de flesta gäster aldrig skulle upptäcka det där. Men ändå tagit sig tid. Och dessutom lämnat en liten hälsning till den nyfikna själ som någon gång skulle råka titta efter.
Det finns något väldigt mänskligt i det.

Vi lever annars i en tid där mycket handlar om att se perfekt ut. Perfekta bilder. Perfekta ord. Perfekta planer. Perfekta liv.
Men det är sällan det perfekta som stannar kvar hos mig.
Det är de där små gliporna där människan syns.
Det handskrivna meddelandet.
Det lite sneda blomsterarrangemanget.
Servitören som erkänner att hen inte vet men tar reda på det.
Eller som en skylt under en säng i Varberg.
Jag tror att det bästa värdskapet bor precis där.
Inte i att allt är perfekt.
Utan i att någon bryr sig.

Att någon har lagt en tanke om också på det som nästan ingen ser.
Och kanske gäller det inte bara hotell.
Kanske gäller det livet.
De finaste människorna jag möter är sällan de perfekta. De är de som vågar vara mänskliga. De som visar omsorg i det lilla. De som gör lite mer än de måste, inte för att få beröm utan för att det känns viktigt.
Som att städa under sängen.
Och sedan lämna en liten hälsning till den som råkar titta där.
Det finns något hoppfullt och fint i det.
Att vi kanske inte behöver sträva efter att vara perfekta.
Kanske räcker det långt att vara omsorgsfulla.
Också där ingen ser.

Sedan dess har jag tänkt på den där skylten ibland. Som en vänlig påminnelse om att det ofta är det perfekta operfekta som berör oss mest. Inte de stora gesterna, utan de små spåren av mänsklighet som viskar: "Jag brydde mig om det här."

Med värme

Kicki Grunditz Kindvall

kicki@vardskapco.se